Rullstol
-
Ett märkligt ställe att träffa folk på
Det är vinter i norden. Det innebär en temperatur som är sån, att vatten, som regel, fryser och det regn som skulle komma, kommer ner från himmelen i form av yttepyttesmå vita gnistrande kristaller. Snö! Överallt. På allt. Inne i och runt allt. Det är kallt som f*n och mörkt som i en kolkällare. Dygnet runt. När jag fick min manuella rullstol trodde jag att ”det är väl bara att hoppa upp och köra så löser sig det mesta”. Jag kollade alla ”rullstols-klipp” på Youtube. Jag såg alla video- klipp som handlade om hur det är att ta sig fram i rullstol. Som tex vardagstips, ”så här lagar du…
-
Superkraft
Jag önskar jag hade nån superkraft så jag slapp att fastna i dörren till soprummet, Här krävs det superkrafter för att komma loss. 🙁 Allt slutar med att man får ont i armarna
-
Det skulle bli så fint
När jag läste Foto och visuell kommunikation talades det om vikten av att planera ett foto. Man skulle gärna göra en skiss. Jag hade min i huvet! Bron belyst från vänster i kvällssolen. Ljusslangen, den som numer ersätter gatubelysningen på bron, som en vit orm leder betraktaren i bilden. Planerade i huvet hur perfekt detta skulle bli. En och annan bil skulle passera och bli upplyst av ljusslangen. Så snyggt. Kollade när solen skulle gå ner. 19:00. Gav mig iväg hemifrån i god tid. Halvvägs mötte jag en person som vägrade sluta prata och hela tiden såg jag utsidan av bron färgas varmt gul av den nedgående solen. Till slut…
-
Ett snäpp närmare målet
När jag gav efter och erkände att det inte gick att gå längre, så tänkte jag inte ge upp fotograferandet. Tvärt om, jag tänkte ta upp det igen med tanke på att det hade varit lite dåligt med den varan när jag inte kunde gå. Både käpp och kamera i höger hand….det går ju inte. Så fick jag rullstolen och det var hopplöst med kameraremar som inte blev kvar där dom skulle och som snodde in sig i hjul, kläder och allt annat som gick att fastna i. Det var rent av lite farligt ibland. Så jag gav upp. Ett tag men skam den som ger sig. Men att ha…
-
Så kan det gå när man sitter i rullstol
Man ska aldrig säga aldrig, det är en sanning som dom flesta av oss känner till. Å kanske är det så att de man minst anar lurar runt hörnet här i livet. Nej jag har inte krockat ihop med Mick Jagger som var och veckohandlade på Lidel. Jag har inte heller sjungit duett med Dolly Parton på resecentrum i Åmål. Nä det är ingen vanlig dag i dag för jag har ,visserligen slumpvis. vunnit en matlåda i en steg tävling. Jag som inte kan gå. Jag som sitter i rullstol. 🙂 När jag åkte hem fick jag åka med Mohamed, en kille från Etiopien. Värdens bästa och finaste…
-
Det är svårt…
…. att få till det där med träningen just nu. När jag kommer hem från jobbet är jag helt slut. Har jag lyckats ta mig upp för trappen så hasar jag inte ut igen för att plåga mig en halvmil i värmen. För varm är det, och alldeles för fuktigt. Mer inhalationspulver i baljan bojs, så blir det lättare i alla fall. Men då får man passa på att ta en runda på morgonen när det är svalare och innan man blir hämtad, för det gäller att färdtjänsten inte ser mig. Gör dom det stannar dom och ”lastar ” mig och rullstol före avtalad tid och då kan det sluta…
-
Å alla män gick i foppatofflor.
Där kom han som har det lite svårt med att få körkort, han körde en liten fin mopedbil. Han gick in för att äta. Han gick förbi paret som satt mitt framför mig. Ett par i 45-50 årsåldern med en lite lurvig hund. Sätter man pinnen i fel ände kan den lätt tas för mopp. Dom åt nån slags meny med dricka till. Till höger om dom i raden närmare mig satt ett annat par med en ilsken liten hund som skällde hela tiden. Kvinnan hade keps, gul tröja och shorts. När hon lyfte upp hunden för att bära den till bilen blev tussen så arg så den skällde ännu…
-
Tantfälla
Jag skulle vilja ta rulle och köra en sväng i dag men armen måste få vila lite. Börjar bli stark i ryggen och armarna, jag tog mig till och med upp ur ett dike i går. Det var ett litet dike, inte så djupt men tillräckligt för att det var på vippen att benen inte räckte till att sparka sig upp. Jag backade ner i diket med flit ska sägas. Men jag kom upp! Jag körde runt byn, in i det nya finare området på fastlandet, jo då, det var folk som höjde på ögonbrynen. Jag kanske inte borde? Ge mig ut på egen hand. Köra runt alldeles ensam,…
-
Varje gång vill jag ha en X
Varje gång när mina armar och axlar värker så där extra mycket som dom gör ibland så får jag alltid samma tanke: Det måste finnas ett sätt att slippa det här! Det måste finnas lättare rullstolar. Å jag vet att det gör det. Min rullstol är lika lätt och smidig som en fullt utrustad konferenslokal. Armstöd, fotstöd som ger mig ont i ryggen, sidoskydd, tippskydd, handtag för en person som skjuter på, och en sittbredd på 45 cm. Fullt utrustad väger denna rulle 8690 gram. Jättebra. Men den känns lika smidig och lätt som en tv-fåtölj med fotpall varje gång jag ska upp för trappen eller ha in den i…
-
Brott mot sekretesslagen.
Om jag skulle råka försvinna så tipsa polisen och detta. Taxibolag och namn på chauffören är utbytt. Brev till Sörmlandstrafiken Detta inträffade den 3 mars. ”Jag vill göra Sörmlandstrafiken uppmärksam på en färdtjänstchaufför tvingade mig att betala kontant för att få hjälp med mina kassar, när jag handlat på Willys, upp för 6 trappsteg. Efter en massa tjafs så bad jag att få betala med kort men se, nej det gick inte. Det var tvunget att vara kontant. Jag lyckades till sist få fram 20 kronor som han envisades med att han skulle ha. När jag ifrågasatte ytterligare, säkert fjärde eller femte gången han tjatades om att han inte tänkte…
