När jag gav efter och erkände att det inte gick att gå längre, så tänkte jag inte ge upp fotograferandet. Tvärt om, jag tänkte ta upp det igen med tanke på att det hade varit lite dåligt med den varan när jag inte kunde gå. Både käpp och kamera i höger hand….det går ju inte. Så fick jag rullstolen och det var hopplöst med kameraremar som inte blev kvar där dom skulle och som snodde in sig i hjul, kläder och allt annat som gick att fastna i. Det var rent av lite farligt ibland. Så jag gav upp. Ett tag men skam den som ger sig. Men att ha…

Där kom han som har det lite svårt med att få körkort, han körde en liten fin mopedbil. Han gick in för att äta. Han gick förbi paret som satt mitt framför mig. Ett par i 45-50 årsåldern med en lite lurvig hund. Sätter man pinnen i fel ände kan den lätt tas för mopp. Dom åt nån slags meny med dricka till. Till höger om dom i raden närmare mig satt ett annat par med en ilsken liten hund som skällde hela tiden. Kvinnan hade keps, gul tröja och shorts. När hon lyfte upp hunden för att bära den till bilen blev tussen så arg så den skällde ännu…