Dagbok
-
Det skulle bli så fint
När jag läste Foto och visuell kommunikation talades det om vikten av att planera ett foto. Man skulle gärna göra en skiss. Jag hade min i huvet! Bron belyst från vänster i kvällssolen. Ljusslangen, den som numer ersätter gatubelysningen på bron, som en vit orm leder betraktaren i bilden. Planerade i huvet hur perfekt detta skulle bli. En och annan bil skulle passera och bli upplyst av ljusslangen. Så snyggt. Kollade när solen skulle gå ner. 19:00. Gav mig iväg hemifrån i god tid. Halvvägs mötte jag en person som vägrade sluta prata och hela tiden såg jag utsidan av bron färgas varmt gul av den nedgående solen. Till slut…
-
Spåret av Gutta och om den legendariska jazzgruppen ”Fläsket Brinner”.
Tog mig en tur till ”Gulan” idag för att se om mina kompisar behagade dyka upp så jag fick skratta lite. Erik satt i solen med en bok. Efter en liten stund kom vi att tala om ”det glada 60 talet”. Erik var trummis i Fläsket under många år. Så började han berätta om tiden före Fläsket Brinner. När Erik berättar om ett gäng turnerande unga jazzmusiker längs norrlandskusten skrattar jag så tårarna rinner. Det var ingen måtta på tokigheterna. Eller när gänget spelade i konserthuset i Helsingfors. Då tappar jag andan och hostar så jag får anöd. Å så här höll det på. Historia efter historia om tiden…
-
Felia och jag!
-”Välkommen till Telia, du talar med ”Vemssomhelst”. Vad kan jag hjälpa till med.” (Just nu minns jag inte vad alla jag talat med hette). Så börjar jag förklara mitt problem som består i att ingen av mina trådlösa enheter hittar nätverket. Jag förklara att jag startat om alla telefoner, mina Cromcast, min Google nest och min robotdammsugare. Har jag tur så hittar någon av enheterna nätverket. En stund. Ibland flera timmar, men när jag ska använda enheten har den plötslig sluta att fungera. Tappat nätverket. Jag har avinstallerat alla mina appar som har med dessa enheter att göra, starta om nätverket och telefonen utan aktuella appar och installerat dom igen.…
-
Ett snäpp närmare målet
När jag gav efter och erkände att det inte gick att gå längre, så tänkte jag inte ge upp fotograferandet. Tvärt om, jag tänkte ta upp det igen med tanke på att det hade varit lite dåligt med den varan när jag inte kunde gå. Både käpp och kamera i höger hand….det går ju inte. Så fick jag rullstolen och det var hopplöst med kameraremar som inte blev kvar där dom skulle och som snodde in sig i hjul, kläder och allt annat som gick att fastna i. Det var rent av lite farligt ibland. Så jag gav upp. Ett tag men skam den som ger sig. Men att ha…
-
Så kan det gå när man sitter i rullstol
Man ska aldrig säga aldrig, det är en sanning som dom flesta av oss känner till. Å kanske är det så att de man minst anar lurar runt hörnet här i livet. Nej jag har inte krockat ihop med Mick Jagger som var och veckohandlade på Lidel. Jag har inte heller sjungit duett med Dolly Parton på resecentrum i Åmål. Nä det är ingen vanlig dag i dag för jag har ,visserligen slumpvis. vunnit en matlåda i en steg tävling. Jag som inte kan gå. Jag som sitter i rullstol. 🙂 När jag åkte hem fick jag åka med Mohamed, en kille från Etiopien. Värdens bästa och finaste…
-
Låt oss göra ett försök med en ändrad layout
Jag tänkte ändra lite på formatet. Är inte riktig nöjd hittills. Nu testar jag denna layouten. Idag är en dag som känns som sommarslutet. Det regnar, blåser och är ganska mörkt även mitt på dagen. Grannens norska flagga hänger som en ledsen blöt trasa lindad på sitt fäste. Jag funderar på var mina objektiv är. Här uppe eller i källaren. Ljuset ute gör färgerna intensiva. Och det är dags att börja få till fotograferingen igen. Bilderna i denna layout verkar bli herregössesstora. Jår säkert att fixa när jag får forska lite. Nåt ska man väl göra i vinter. Skriva och fotografera är väl inte så fel. Eller lyssna på Hanson…
-
Det är svårt…
…. att få till det där med träningen just nu. När jag kommer hem från jobbet är jag helt slut. Har jag lyckats ta mig upp för trappen så hasar jag inte ut igen för att plåga mig en halvmil i värmen. För varm är det, och alldeles för fuktigt. Mer inhalationspulver i baljan bojs, så blir det lättare i alla fall. Men då får man passa på att ta en runda på morgonen när det är svalare och innan man blir hämtad, för det gäller att färdtjänsten inte ser mig. Gör dom det stannar dom och ”lastar ” mig och rullstol före avtalad tid och då kan det sluta…
-
Å alla män gick i foppatofflor.
Där kom han som har det lite svårt med att få körkort, han körde en liten fin mopedbil. Han gick in för att äta. Han gick förbi paret som satt mitt framför mig. Ett par i 45-50 årsåldern med en lite lurvig hund. Sätter man pinnen i fel ände kan den lätt tas för mopp. Dom åt nån slags meny med dricka till. Till höger om dom i raden närmare mig satt ett annat par med en ilsken liten hund som skällde hela tiden. Kvinnan hade keps, gul tröja och shorts. När hon lyfte upp hunden för att bära den till bilen blev tussen så arg så den skällde ännu…
-
Varje gång vill jag ha en X
Varje gång när mina armar och axlar värker så där extra mycket som dom gör ibland så får jag alltid samma tanke: Det måste finnas ett sätt att slippa det här! Det måste finnas lättare rullstolar. Å jag vet att det gör det. Min rullstol är lika lätt och smidig som en fullt utrustad konferenslokal. Armstöd, fotstöd som ger mig ont i ryggen, sidoskydd, tippskydd, handtag för en person som skjuter på, och en sittbredd på 45 cm. Fullt utrustad väger denna rulle 8690 gram. Jättebra. Men den känns lika smidig och lätt som en tv-fåtölj med fotpall varje gång jag ska upp för trappen eller ha in den i…
-
Låt någon annan uppfinna hjulet en gång till
I dag orkar inte händerna skriva så mycket. Inte jag heller. Jag var ute och tog mig en liten tur från affären i går och det får jag sota för i dag. Dessutom finns inte tiden riktigt. Håller på med projektet ”Veckans sopor”. Det är ett projekt för mig att få ut soporna till soprummet. Mer om det en annan gång. Nu får WeelsNoHeels berätta hur det är att sitta i rullstol i vardagen. Kanske lite väl mycket hi hi hi, he he he och finss fniss men dom saker hon tar upp är på pricken. Hur beroende man faktiskt är av vädret, att allt, ja allt tar 4 gånger…
