Ett märkligt ställe att träffa folk på

Det är vinter i norden. Det innebär en temperatur som är sån, att vatten, som regel, fryser och det regn som skulle komma, kommer ner från himmelen i form av yttepyttesmå vita gnistrande kristaller. Snö! Överallt. På allt. Inne i och runt allt. Det är kallt som f*n och mörkt som i en kolkällare. Dygnet runt.

När jag fick min manuella rullstol trodde jag att ”det är väl bara att hoppa upp och köra så löser sig det mesta”. Jag kollade alla ”rullstols-klipp” på Youtube. Jag såg alla video- klipp som handlade om hur det är att ta sig fram i rullstol. Som tex vardagstips, ”så här lagar du punktering”, vilken pump bör jag använda, så här tar du dig ann en trottoar som lutar eller öppna en dörr utan dörröppnare. Ja videor som visade att livet i rullstol inte var hopplöst. Bara lite annorlunda.

Det funkar i Florida

I dessa videor var det aldrig någonsin tal om nordisk vinter. Snö, is, mörker, snövallar och ishalka under ett lager av något som en gång varit ett vitt puder. Nä det var stranden, havet, varmt eller i alla fall ljummet och över nollan.
Vid ett tillfälle råkade jag ”överhöra” ett samtal mellan en av mina arbetsterapeuter och en konsulent på hjälpmedelscentralen. Min arbetsterapeut svarade på frågan om jag hade hemtjänst, att jag var alldeles för självständig och ville inte ha någon hjälp.

Jag väntar fortfarande på att någon ska komma och visa mig hur jag ska komma loss när jag kört fast med ”Elis”, 200 kg elrullstol, i en snödriva eller djup lössnö. För ”Elis” går ibland sina egna vägar med sina 4 pivothjul. Resten får snällt bara följa med. Detta innebär att jag blir väldigt maktlös i mina strävanden att hela tiden styra dit jag vill. Sista tiden har Elis mest suttit fast i snön eller varit på väg att välta i issörjan eller mot nån av alla isvallarna. Sitter jag fast kommer jag inte loss för egen maskin. eller ännu värre – våren.

Jag har noggrann koll på vädret via Yr.no och SMHI, men vad hjälper det. Inte ens de kunniga vädergubbarna rår på vädret. Det plogas och sandas runt husen och soprummet, så inget illa att säga om snö och halkbekämpning. Tvärt om! Både trevliga och hjälpsamma människor när jag fastnat i dörrhålet i soprummet. Å så Larsson med plog-traktorn som både plogar och grusar åt mig på min lilla uppfart. När han har möjlighet. det är jag såå tacksam för.

Ibland behöver även jag kasta sopor eller köpa mat för att hålla mig vid liv så jag kan gå ut med soporna. Ja ni fattar själva den loopen. Det går bara runt och upprepar sig hela tiden. Även jag blir hungrig men…….

Att ta sig till affären eller två eller tre dagar senare, gå ut med det jag bar in för några dagar sen, har i vinter varit ett äventyr. Maten går att få hem till dörren med bättre planering. Soporna är lite värre. Men ut måste dom. Å helst till soprummet och i sopkärlet också. Det är inte så lätt som det låter.

Ett märkligt ställe att sitta på.

Elis hoppar i hjulspåren som bilarna gjort efter förra tövädret och tröskeln till soprummet kan vara lika svårt att ta sig över som att bestiga K2. Fastnar jag med främre hjulparet inne i soprummet och de stora drivande hjulen i snömodden utanför tröskeln, kan jag bli sittande där, i timmar, innan någon hittar mig och Elis där i dörrhålet. Ingen av oss kommer in men inte heller ut och bakåt. Ett märkligt ställe att sitta fast på. Ett ännu märkligare ställe att träffa folk på.

Jag kanske borde bli en sop-pirat. Jag har hör om nån som försökte.
Åka runt nattetid och dumpa mina sopor i andra människors soptunnor.

Men jag fastnar väl i nån snövall och så  kommer Sevab och tar mig. För spridande av farligt avfall.