Det skulle bli så fint

När jag läste Foto och visuell kommunikation talades det om vikten av att planera ett foto. Man skulle gärna göra en skiss.
Jag hade min i huvet! Bron belyst från vänster i kvällssolen. Ljusslangen, den som numer ersätter gatubelysningen på bron,  som en vit orm leder betraktaren i  bilden. Planerade i huvet hur perfekt detta skulle bli. En och annan bil skulle passera och bli upplyst av ljusslangen. Så snyggt. Kollade när solen skulle gå ner. 19:00.

Gav mig iväg hemifrån i god tid. Halvvägs mötte jag en person som vägrade sluta prata och hela tiden såg jag utsidan av bron färgas varmt gul av den nedgående solen. Till slut kunde jag dra över bron i en farlig fart. Jag hann bara passera bommarna på fastlandet så var det kört.
Bling, bling, bling. Då  blev det broöppning, för det kom en båt med ett litet spröt. Lagen om alltings djäklighet.

Nu var det inte lika kul längre. 1000 atackmyggor anföll från alla håll. Båten gick igenom och bron öppnade för biltrafik igen. Då hade solen gått ner, det började bli mörkt, och alla bilar i kön dolde den där ljusslangen. Jag hängde som en skadeskjuten ur rullstolen för att få en låg vinkel på bilderna.
Sen körde jag som en tokig hem för att ha något blod kvar överhuvudtaget.

Men efter lite lek i redigeringen blev en av bilderna inte som jag tänkt. Det blev nåt annat.