-
Panthera gör världens lättaste rullstolar.
Panthera är ett svenskt företag som tillverkar världens lättaste rullstolar. Nu säljs företaget av grundaren Jalle Jungnell, till Wallenbergägda Permobil. Läs hela artikeln i DN Här CU
-
Låt någon annan uppfinna hjulet en gång till
I dag orkar inte händerna skriva så mycket. Inte jag heller. Jag var ute och tog mig en liten tur från affären i går och det får jag sota för i dag. Dessutom finns inte tiden riktigt. Håller på med projektet ”Veckans sopor”. Det är ett projekt för mig att få ut soporna till soprummet. Mer om det en annan gång. Nu får WeelsNoHeels berätta hur det är att sitta i rullstol i vardagen. Kanske lite väl mycket hi hi hi, he he he och finss fniss men dom saker hon tar upp är på pricken. Hur beroende man faktiskt är av vädret, att allt, ja allt tar 4 gånger…
-
Tidigare och tidigare. Snart sover jag under skrivbordet.
Utanför fönstret är himlen svart och marken vit. Ännu så länge. Snön håller på att tina bort och till slutet på veckan kommer säkert mera snö. Jag skulle behöva ta mig till posten för att hämta ett paket. Posten är numera inrymt i den lokala affären. Dit är det 200 meter nedförsbacke. Tar jag mig dit är det inte säkert jag kommer upp för backen och hem igen. Att köra manuell rullstol i snömodd på oplogade trottoarer går inte. Inte ens jag som är envis som en röd gris klarar det. Jag skulle behöva ut med soporna dessutom. Det går inte heller. Det kanske är plogat men en kort brant…
-
I total avsaknad av sunt förnuft
Resorna till affärscentrat var bokat hos Sörmlandstrafiken sedan dagen innan. För en gång skull kände jag mig rejäl och duktig som varit ute i god tid med att boka. Javisst, nog kunde jag se att de kommit en eller kanske tre centimeter snö utanför fönstret. Ögonen är det inget fel på men i just detta fallet var frågan hur det var med omdömet. Det var bokat till ÖoB men det insåg jag redan halv 6 på morgonen att om färdtjänsten släppte mig där så skulle jag aldrig ta mig därifrån på grund av den branta men den ack så korta lilla backen som gör nivåskillnaden. -Kan du släppa av mig…
-
Tack och lov att jag kan sticka!
Två stickade tröjor, tajts, tjocka raggsockor, två sjalar och en mössa av 100% ull, senare sitter jag under en stor filt, i den nyinköpta fåtöljen Muren från möbelvaruhuset IKEA och fryser så jag skakar. Det har jag gjort i två dygn nu. Tårarna rinner nerför kinderna och kroppen värker. Jag gråter av köld. Jag har tänt julklappen som jag fick av lillasyster för flera år sedan. Den fina värmeljusrampen som jag tycker så mycket om. Den brukar kunna ge en del värme. Borta vid balkongdörren står ett oljeelement som jag egentligen inte har råd att ha igång p g a dom skyhöga elpriserna. Jag behöver egentligen gå på toaletten men…
-
En kropp som inte fungerar – TRPS1
Jag är så trött på att ha en kropp som inte lyder. Som inte fungerar. Händer som av någon anledning plötsligt helt enkel bara släpper det dom håller i. Spelar ingen roll vad. Kristall eller sten. Tyngden är inte det som avgör. Jag vet inte vad det är som gör det. Dagsformen kanske? För den varierar kraftigt. Det betyder inte att dagsformen går att mäta i form av smärta eller nåt annat mätbart. Vissa dagar vill helt enkelt inte kroppen. Så har det alltid varit. Trötthet? Kanske. Händerna fungerar knappt att skala ett ägg eller potatis numera. Jag vet inte hur många liter mjölk eller annan vätska jag tappat ut…
-
Nej det är inte över, bara lite annorlunda.
At the bottom you can read the post in English 🙂 Jag har använt rullstol sedan mitten på mars 2021. Ofta möter jag reaktionen hos människor som beklagar att jag sitter i rullstol. Det är ingen fara. Äntligen kan jag ta mig runt i tillvaron utan alla smärtor som varit där mer eller mindre under de senaste 20-25 åren. Äntligen! Vissa tycker att jag tar det alldeles för lättvindigt. Jag förstår bara inte varför jag ska behöva bli deprimerad och bitter bara för att jag är hjulburen. Jag har inte tid med det. Jag har ett liv att leva. Ett liv fullt av olika upplevelser och möten. Det händer till…
-
Ingen fara – jag är hjulbent. Tack och lov.
Sista 8 åren har jag försökt att gå mer eller mindre på mitt onda ben. Med varierande resultat. Resultatet har vanligtvis visat sig om natten, om det inte har varit omedelbart på det sättet att jag inte kommit en enda meter med min käpp. Men jag har varit envis och inte accepterat faktum. Det funkar inte. Jag har inte fått nån hjälp av sjukvården heller. Mina kollegor har försökt tjata och påverka mig till att tänka på rulle, men Nä, inte jag! Jag var inte där, helt enkelt. Tanken fanns inte. Inte förrän jag hade så ont i benet, att huvet helt enkelt inte längre fungerade och allt handlade om…
-
Det bor alligatorer i porten! Jo, det är sant!!
Det bor alligatorer i porten! Ja i alla fall prototyper. Det finns dagar när hin håle bor i även mig. Dagar när jag inte är trevlig, dagar när jag skiter i allt vad hänsyn och gott uppförande heter. Å i dag är hon tillbaka i mig. Surkärringen! 06:03 talar telefonen om för en ”uberstressad” kvinna i övre medelåldern, dvs jag, att nu minsann, är taxin här för att hämta. Nu står den utanför porten. I min telefon står att jag ska bli hämtad 06:15. WTF—-. Ytterkläder – överskattat! Hinner jag inte med. Får tag på en sjal på väg ut genom dörren. Nu var det bråttom. Börjar backa utför trappen…
-
På grund av TRPS-1
Vad är meningen? I dag är ingen bra dag. Har sovit rätt ok men att komma upp för att upptäcka att knäna bestämt sig för att i dag är dom från helvetet. Tidningarna skriver om ytterligare ett gängmord. Någon har hittat en jättekantarell och vi kommer att behöva en 4:e dos vaccin, Mc-gängen är på G och dagarna blir kortare. Å på nåt vis har det blivit ”skäms” att tala om smärta. Den i händerna och framförallt den i höfterna, benen och fötterna. Jag hade planer för denna dag. Saker jag måste göra. Det är svårt med motivationen när knäna värker så man ropar efter den bortgångna släkting som blåste,…
