I total avsaknad av sunt förnuft
Resorna till affärscentrat var bokat hos Sörmlandstrafiken sedan dagen innan. För en gång skull kände jag mig rejäl och duktig som varit ute i god tid med att boka. Javisst, nog kunde jag se att de kommit en eller kanske tre centimeter snö utanför fönstret. Ögonen är det inget fel på men i just detta fallet var frågan hur det var med omdömet.
Det var bokat till ÖoB men det insåg jag redan halv 6 på morgonen att om färdtjänsten släppte mig där så skulle jag aldrig ta mig därifrån på grund av den branta men den ack så korta lilla backen som gör nivåskillnaden.
-Kan du släppa av mig vid Coop? bad jag när Patrik lastat mig i den annars så vita färdtjänstbussen som just i dag var mer än 50% mörkgrå.
-Inga problem, det ordnar jag sa han.
Det var suget efter Ingelstads kalkonprinskorv som satte min karaktär på prov. Och efter en del snurrande på Coop kunde jag i min ryggsäck stoppa ner 1 st mycket miljövänlig och hållbar matlåda i rostfritt, för det facila priset av 49 kronor mot 149 kronor. Ett riktigt fynd.
En rulle maskeringstejp, lite smågodis i papper, två stiftpennor och målet för min längtan och svaga karaktär. Ingelstads Kalkonprinskorv! Eftersom jag hade mycket gott om tid kostade jag även på mig en stärkande paus och intag av några få, nåja, snabba kolhydrater i Coops avdelning för tips, snus och tidningar.
Festisen smakade badvatten och badsalt. Rosa badsalt. Bakverket gav i alla fall tillskott på kolhydrater som jag insåg att jag skulle behöva om jag nu skulle ta mig det 200 metrarna uppför den oskottade backen till Willys. Det var betydligt mycket mer snö här en hemma på Dalkarlsbacken.
Jag kunde sitta här i två timmar och titta på hur medmänniskor halkade runt i en decimeter kramsnö fram till klockan halv ett. Med tanke på att klockan var kvart över 10 verkade det alternativet lite, låt oss kalla det, segt. Nej på med de gummiklädda vintervantarna och så ut och det bara att kämpa på i blötsnön. Glöden var det inget fel på.
Ärligt talat…Det gick inget vidare! Framkomligheten var mycket begränsad. Snön packade sig mellan rullstolen och hjulen så det gick inte att få grepp om mina tejpade drivringar. Det var riktigt kramsnö. Tjock och blöt.
Där i snödrevet och packsnön dök det upp två räddande änglar som hjälpte mig. Till och med jag gav upp. Jag bad dem faktiskt skjuta på. Men den danska möbelbutiken som alltid möblerar om och trångt på söndagar hade inga monteringsnålar så jag drog vidare.
Nästa delmål var en känd sportbutik med kedja över hela landet. Den butiken struntade jag i. Men med tanke på hur illa jag blev behandlad sist jag var där så är det dit jag skulle ha tagit mig och min rullstol utan att rensa stolen och hjulen på snö utanför entren.
Den snön skulle fått smälta inne i butiken. En rullstol samlar på sig en ansenlig mängd hårt packad kramsnö som genererar ännu mera vatten när snön smälter. Nej jag är inte snäll alla gånger.
Fortsättning följer…..kanske i en vaccinationskö nära dig.