Spåret av Gutta och om den legendariska jazzgruppen ”Fläsket Brinner”. – Lilli

Tog mig en tur till ”Gulan” idag för att se om mina kompisar behagade dyka upp så jag fick skratta lite. Erik satt i solen
med en bok. Efter en liten stund kom vi att tala om ”det glada 60 talet”. Erik var trummis i Fläsket under många år. Så började han berätta om tiden före Fläsket Brinner.

Vi var lite galna då. Det var liksom våldsamt. Tokigt och kreativt.

På frågan om det handlade om jazzhuliganer så svarar Erik ”Nä vi var nog mer flummanarkister”

När Erik berättar om ett gäng turnerande unga jazzmusiker längs norrlandskusten skrattar jag så tårarna rinner. Det var ingen måtta på tokigheterna.
Eller när gänget spelade i konserthuset i Helsingfors. Då tappar jag andan och hostar så jag får anöd.

Tre meter band i seriekopplade gamla rullbandspelare, 25 meter mikrofonsladd och kommentaren ”Säg något minnesvärt” skrämde nästan slag på Norrlands kustland. Svaret kom direkt ”Ni är ju för fan inte kloka”

Å så här höll det på. Historia efter historia om tiden före Fläsket. Å då var jag ju tvungen att fråga hur Fläsket Brinner fick sitt namn. Men men av den historien skrattade jag så det får jag ta en annan gång. Erik är en fantastiskt glad och varm person som verkligen bjuder på sig själv och ibland är det så roligt så men vet inte riktig var man ska ta vägen. Det är skrattkramp på skrattkramp. Jag tycker han borde skriva ner sina historier. Å det sa jag åt honom. Jag är först i kön att köpa. Men Gutta då? Hur blev det med honom? Var inte han med?

Det här var det som återstod av Guttas besök i Gulan. Bara spåren av ett litet salladblad och lite fullkornsbröd kvar. Kan det ha varit en räkmacka?

Somliga har vett att fara hem i tid och inte hänga kvar till stängning. Och hosta och skratta.

Lämna ett svar Avbryt svar