Jag gjorde det!

Dags att besikta bilen! Jag har gått och oroat mig för det.
Å krångla med rullstolen i och ur bilen. Men min tanke är: En sak i taget. Sakta. Andas. Men jag erkänner, oron har funnits där.
I morse när jag körde till jobbet så var det en av de vackraste soluppgångar någonsin.
Men det var ju bråttom och ingen riktig kamera hade jag med. Skit samma. Jag körde ner bakom Gulan för där har man första parkett på soluppgångar.

Den bästa kameran är den man har med sig. Det hela tog 2 minuter och 37 sekunder att fota med mobilkameran inställd på manuellt läge . Sen var jag på väg igen. Mot stan.

Jo när jag kom till bilbesiktningen i Strängnäs så var han så hjälpsam med bil och någonstans att sitta. Jag fick hjälp att betala och fin service över lag.
Å det bästa av allt……Jag gick! Visserligen med kryckor men jag gick med mina onda ben. Säkert 75 meter allt som allt. Det gjorde inte ondare i benen men händerna och andningen fick nåt att bita i. Men jag gick. Fatta. Jag har gått. Den ena foten framför den andra. Nu är jag rätt nöjd trotts nån felkod på bilen. I natt sover jag gott!