web analytics
  • Dagbok,  Foto,  Jobbet,  Mobilbilder

    Är det verkligen möjligt att det gått så lång tid????

    Behövde handla från apoteket och hade lyckats boka en permobilbuss, en lördag. Ja kors i taket. I stan var det marknad. Det var inte bara jag som var på gator och torg. Jag har aldrig sett så många slappa rövar, hundar, och skor i hela mitt liv. Ja barnvagnar med dubbelmontage med hundar i är tydligen mode 2023. Hundar och iller i sele måste tydligen med på marknaden. Det gick inte att ta sig fram så till sist så ledsnade jag och ställde mig i en soligt hörn i en central korsning. Å där stod jag i solen. Så kom det en kille på en mc och stannade. Å jag…

  • Dagbok,  Foto,  Mobilbilder

    Jag gjorde det!

    Dags att besikta bilen! Jag har gått och oroat mig för det. Å krångla med rullstolen i och ur bilen. Men min tanke är: En sak i taget. Sakta. Andas. Men jag erkänner, oron har funnits där. I morse när jag körde till jobbet så var det en av de vackraste soluppgångar någonsin. Men det var ju bråttom och ingen riktig kamera hade jag med. Skit samma. Jag körde ner bakom Gulan för där har man första parkett på soluppgångar. Den bästa kameran är den man har med sig. Det hela tog 2 minuter och 37 sekunder att fota med mobilkameran inställd på manuellt läge . Sen var jag på…

  • Dagbok,  Foto,  Rullstol

    Det skulle bli så fint

    När jag läste Foto och visuell kommunikation talades det om vikten av att planera ett foto. Man skulle gärna göra en skiss. Jag hade min i huvet! Bron belyst från vänster i kvällssolen. Ljusslangen, den som numer ersätter gatubelysningen på bron,  som en vit orm leder betraktaren i  bilden. Planerade i huvet hur perfekt detta skulle bli. En och annan bil skulle passera och bli upplyst av ljusslangen. Så snyggt. Kollade när solen skulle gå ner. 19:00. Gav mig iväg hemifrån i god tid. Halvvägs mötte jag en person som vägrade sluta prata och hela tiden såg jag utsidan av bron färgas varmt gul av den nedgående solen. Till slut…

  • Dagbok,  Foto

    Spåret av Gutta och om den legendariska jazzgruppen ”Fläsket Brinner”.

    Tog mig en tur till ”Gulan” idag för att se om mina kompisar behagade dyka upp så jag fick skratta lite. Erik satt i solen med en bok. Efter en liten stund kom vi att tala om ”det glada 60 talet”. Erik var trummis i Fläsket under många år. Så började han berätta om tiden före Fläsket Brinner.   När Erik berättar om ett gäng turnerande unga jazzmusiker längs norrlandskusten skrattar jag så tårarna rinner. Det var ingen måtta på tokigheterna. Eller när gänget spelade i konserthuset i Helsingfors. Då tappar jag andan och hostar så jag får anöd. Å så här höll det på. Historia efter historia om tiden…