Det klart jag har mina dagar.

det är inte varje dag det är så kul att inte kunna gå eller orka som andra eller som man en gång gjort. Fan jag dansade nästan 10 timmar i veckan förut. Cyklade en mil om dagen.
Umgicks med folk, såg nya platser och hade kul.
Alla djävla trappor suger. Att inte kunna åka på olika evenemang som man vill. Sånt som man gjorde förut. Mälarn Runt, dansaftnar, nya kurser. Inte kunna undervisa.
Då ger jag upp hela skiten med ”tro på dig själv” ”du måste älska dig själv”.
Bla bla bla.  Words words

Man vet inte ett jävla skit innan man kört rulle själ ett tag. Skavsåren, kläderna som inte passar längre, korkade chaufförer, sitta med rumpan i en plastlåda hela dagen. Sexit eller hur? Det är min vardag.