Hela tiden måste jag försvara mina val.

Varför måste jag hela tiden försvara mig och dom val jag gör?

Ja var och handlade häromdagen och bestämt att jag ska göra snabb kålpudding i helgen.
Jag behöver: Vitkål och köttfärs, lite matgrädde och lingonsyllt och potatis.
Så jag rullade iväg till avdelningen för grönsaker och rotfrukt. Vitkålen var billig och vitkålshuvuden, i mycket varierande storlekar tornade upp sig som pyramider på flera ställen.

Jag rullade bort till skåpet för färdigskurna och paketerade grönsaker. Där stod en man som frågade om han kunde hjälpa till. “Ja tack kan du ge mig två påsar skuren vitkål Jag når inte dit upp!”Jag fick mina påsar a 400 gram styck och rullade vidare in på charkavdelningen i jakt på köttfärs.

Det var då hon kom, Fröken Duktig,  runt hörnet som en gammal hushållslärarinna tittade hon på påsarna med vitkål i min kasse och så utbrast hon med en röst som hade fått till och med Dagmar Ebbesen att kröka på nacken.
“Det är myyyycket dyrare med vitkål på påse, det finns hur många fina kålhuvuden som helst här sa Fröken Duktig och pekade på vitkålshuvuden staplade i pyramider, högre än i det forna Egypten.

“Ja sa jag och kände att jag orkade inte ta den diskussionen. Så jag rullade vidare. Jag hörde henne där bakom ryggen. “Förstår du inte hur dyrt det där blir. Du måste ju ha hjälp när du handlar!”

Nej jag klarar mig själv. 

Varför gör jag inte yougurt i slow cockern?
Varför har jag robotdammsugare?
Varför har jag bil när jag alltid åker färdtjänst?

Lilla Fröken Duktig har inte fått huvet till att tänka med. Nä det är tydligen för att ha både trendiga frisyrer och trendiga svindyra schampon. Där och då var jag på väg att bjuda in lilla Fröken Duktig till en workshop i mitt kök med vitkålshuvud och köksknivar.
Ganska snart skulle Fröken Duktig ha haft stickskador. Å jag är den skyldiga. Jag hade varit den första att erkänna att det var jag som åsamkat offret alla dessa stickskador.
Inte i vrede utan av rena misstag.

Har ni friska sunda människor försökt dela på ett vitkålshuvud? Jasså inte. Gör inte det?
Det är stenhårt och runt. Rullar runt på bänken bara du tittar på det.
Jag kan inte hålla i en kniv. Än mindre få kniven genom ett rullande vitkålshuvud. Jag orkar inte jaga maten genom hela köket. Mina händer fungerar inte längre.

Det hade jag däremot ingen lust att skrika åt Fröken Duktig där i affären.
Av samma anledning har jag skaffat mig en yougurt apparat som gör portioner av yogurt. Jag orkar inte lyfta och baxa med en tung gryta med usla handtag med varm mjölk.

Så lilla Fröken Duktig – ta nu och sätt dig i en rullstol, du kan få låna en av mig, jag har en över, och försök sen att dra runt på en helt vanlig svensk dammsugare. Försök sedan att dammsuga och köra rulle samtidigt så får du se hur många dörrar och hörn en helt vanligt rum plötsligt får.

Hon finns överallt den där Fröken Duktig. Ibland är hon kamouflerad till man. Det kan gälla vad som helst som Fröken Duktig retar sig på. Hur kan jag bo där jag bor? Varför flyttar jag inte? Borde jag inte vara sjukskriven?
Hon kan hålla på och tjata om ALLT. Å jag måste ständigt försvara mig på ett sätt som jag inte behövde när jag gick på min fötter.
Då var det ingen som ifrågasatte varför jag hade bil tex. Bor man på landet måste man ha bil var den enkla förklaringen då. Det är samma sak i dag. 

Det är inte huvet det är fel på, det är för fan benen och händerna som inte fungerar.

CU- lite argare, lite vassare