Fransk gentleman utan skor

Det har varit så varmt den senaste tiden. 25 grader redan vid 10 tiden på förmiddagen. Jag vaknade tidigt. Det gör man med automatik när man har semester. Klockan var nog vid 5 någon gång. Tog mig ur sägen och slängde ett öga på termometern. 14 grader. Det fanns ingenting att vänta på mer än möjligen kaffe.

På med träningskläderna och så hopp i rullen och ner för trappen. Det var skönt ute och jag rullade i god fart över parkeringen som fortfarande låg i sval skugga. Mitt i backen ner mot affären mötte jag sopbilen. Odören den lämnade efter sig vittnade om att de folk kastar inte alltid är hallon och rosor. Tvärt om.

När jag passerade affären såg jag en man komma gående över parkeringen. En äldre herre klädd i halmhatt, lite längre röda shorts, en tvärrandig t-skirt och en tröja lite nonchalant knutet runt halsen. Det är många som passar på att röra på sig så här på morgonen när det är lite svalare. Jag fortsatte en liten bit till och plötsligt var det någon som knuffade på rullstolen där bak.

Det var mannen med hatten. Han beklagade att jag satt där i rullstolen och han ondgjorde sig artigt över mitt tillstånd.
Han pekade på sina fötter och så sa han, ”Det här är livet, jag önskar du kunde gå barfota”.
Den gamle mannen hade inga skor på sig. Han var helt barfota.

Han var mycket uppmuntrande och artig. En trevlig äldre gentleman i halmhatt och klädd i en sommarlätt klädsel som från ett franskt modehus. Vi samtal några minuter sedan försvann han med spänstiga snabba steg på barfotaförtter över gatan och ner mot badet.

Själv skumpade jag över bron för att konstatera att det var skittråkigt att köra den vägen i dag igen. Jag vände och for ner utefter sjön men jag såg honom inte mer. Nu så här efteråt grämer det mig att jag inte frågade om jag fick ta en bild. Det hade varit nåt att pryda bloggen med det. En stilig äldre, barfota gentleman, det klingar det i bonnaöron.

Ja så blev det lite bilder förstås.